Hjärtat slutade slå en sekund, sen kom det bubblande ifrån magen och upp igenom halsen. Orden fick mig att skratta. SKRATTA! Jag satt i en sluten bubbla för ett tag, lyssnade med ena örat på Lucias upprörda röst. Men det sjönk inte in ändå. Sedan ringde du, jag svarade, skrek, hånskrattade och fick min mamma att säga till mig på skarpen för alla fula saker som kom ut ur min mun.
Jag la på av ilska, orkade inte lyssna på förklaringar. La på med Lucia också. Gick som i trans ut i vardagsrummet och då kommer det.. smärtan vällde upp ur bröstet och jag skrek rakt ut. Mamma bara tog mig i famnen, höll mig och vaggade mig. Tårarna rann och smärtan i huvudet började redan att stegras.

Han ringde, du ringde, mamma vägrade låta mig svara. Jag gjorde inget motstånd heller. Hon sa med mjuka ord, det här är slutet på dig & han. Slutet som du så länge vetat att det snart skulle komma. Och nu är du på botten, men tittar du genom tårarna så ser du ljuset däruppe. Du kommer ta dig upp och du kommer stå stark även efter det här. Minns det goda, glöm bort det onda, men låt honom aldrig ta sig in till ditt allra mest ömtåliga igen. Hjärtat.

Kan bara säga en sak.. där lyckades du bra, den tog!