Klart att min pappa är den bästa.


Idag är det Fars dag, och detta firades hos farmor och farfar. Det var supermysigt att träffa alla jag tycker om och vi åt god mat och hade det allmänt trevligt. Love my family!

Efter detta körde pappa hem mig igen, till mami. Så fixade jag håret och gjorde mig iordning för konserten.
Genrepet började vid halv fyra då vi skulle vara på plats, och sedan var konserten vid kl. 18.00.

Konserten gick super, och alla som var där såg allmänt glada och nöjda ut efteråt. Alla jag kände kom och sa hur bra vi var, halva släkten ringde mig nu under kvällen och berömde. Sånt är sweet :)

Väl hemma tog jag en promenix med mami och vovven och vi pratade lite allt möjligt, som vanligt. När vi kom hem åt vi lite kvällsmackor och drack diverse varma drycker, haha.
Har suttit vid tvn och datorn sen dess och nu börjar klockan bli mkt.. Men är inte trött, och kan inte sluta tänka.

Varför ska kärlek vara så satans svårt? Är man inte den som sårar så är man den som blir sårad. Och ärligt talat, är inte det lite som att välja mellan pest eller kolera?
Ge mig svar, ge mig något som gör min tillvaro lite enklare.

Julia