Oj, vilken lugn helg det blev. Vi har eldat i brasan, varit ute och gått i mörkret med den vita snön krasande under fötterna, vi har lagat mat, ätit godis och ärligt talat bara haft det mysigt. Välbehövligt för att vara ärlig.. behövde vara bara han och jag. Trots att vi känner sådan otrolig tillhörighet till varann, så kan man ha känslomässiga dippar. Det har alla förhållanden, vare sig det är vänskap, kärlek eller mor&dotter förhållande, livet har både toppar och dippar känslomässigt. Det var kallt.. men nu är det mer.. ljummet.

Har iaf invigt min underbara päls i helgen, eller pälsen är min mormors, men nu är den min. Skulle egentligen haft den förra året på nyårsafton, men tyckte att jag såg för stor ut i den. Pyttsan! Pälsar ska vara stora, då håller man sig varm :) Och yes, den är äkta. Och fin är den. Bättre att en gammal päls, som är köpt för många herrans år sen, faktiskt blir använd än att den ligger i en garderob och blir luggsliten.

Känner att jag börjar komma tillbaka till mitt gamla jag igen, känns oerhört skönt. Att veta vart jag står osv. Nog pratat, men för er som undrat vart jag hållit hus så har jag haft ett litet sammanbrott, inget allvarligt. Men nu börjar jag repa mig, och det gör förhoppningsvis även bloggen.

Nu ska jag snart nana, är så himla trött. Skönt att somna i älsklings famn..


Åh sån gammal bild, åh Luce!

Puss!