Mycket har hänt, bra som dåligt.
Tårar blandat med leenden.
Lycka med sorg.

Är så trött, så fruktansvärt trött i hela min kropp och själ.
Skriver sällan sådant här deppigt, passar inte mig. Vill inte blanda in slumpmässiga folk som av en ren händelse klickar sig in på bloggen, och av denna händelsen får ta del av mina innersta tankar.

Kan iaf delge denna skara personer att jag trots allt är så otroligt lycklig just nu, mitt hjärta svämmar nästan över.
Marcus, Marcus.
Igår natt, när jag låg i din famn och det kändes som att resten av världen hade stannat, medan vi flög fram i 180 km/h.