Gårdagen var.. hemsk? Men ändå mysig.
Jag fick veta det värsta som skulle kunna hända mig, hända min familj.. Det är ju inte säkert, men omg det går i släkten! Det gjorde mig så ont, och jag som sällan gråter. Det var en uppvaknande, ett sånt där herregud-sånt-här-händer-inte-mig.. Låt det inte vara så!

Gospelkörövning var det mellan klockan nio och tolv igår på förmiddagen, vilket var spännande i och med att det var Hannas och min första övning. Jättekul att sjunga och tjejen som stod bredvid mig betedde sig som en riktig gospelsjungare då hon stod och klappade med och rörde sig i takt med musiken (dock var hon den enda, och dock var hon litelite utvecklingsskadad, men det gav mig en bra start).

Väl hemma efter det åkte jag, mamma, uffe och mathias till Kalmar.
Blev bara lite shopping, men mycket mys. Runt fem åt vi på restaurang då alla var hungriga, dock blev jag inte mkt mättare för det. Jag beställde in wokade grönsaker med oxfilé och tänkte att det skulle bli mums.
Men, till min stora besvikelse bestod grönsakerna till 75% av grön/röd/gul paprika. JAG HATAR PAPRIKA!

Jag skulle egentligen ha festat igår, men efter att jag tjutit mig igenom hela dagen, ja även i kalmar och i bilen, så kände jag inte att det var en speciellt bra idé att festa. Inte för att jag någonsin dränkt mina sorger i alkohol, men den här dagen kändes som att den kunde ha blivit den första om jag gått ut..

Förlåt, älskade tjejer för att jag inte var med ikväll. Men jag behövde vara hemma med mami.

Igår fanns det bara en jag kunde vända mig till, den person som jag litar mest på efter mina föräldrar..
Mathias. Han var den som skulle kunna ge mig det bästa stödet, säga de bästa orden och bara se på mig och på det viset göra allting så mkt bättre.

Att leva livet fullt ut är ett devis jag ska börja leva efter ♥

Julie